Fest
Ligger i sängen och lyssnar på smattrande regn på plåttak och inser att det snart bara är en vecka kvar till min tjugofemårsdag. Jag har ingen aning om vad jag önskar mig, jag har försökt att komma på något, men tankarna vandrar mot det vanliga; kläder, parfym eller en middag på tu man hand med Alexandra. Något som tyvärr inte blir av lika ofta längre.
Har cyklat rätt mycket denna månaden, ligger nog på en tolv-tretton mil skulle jag tippa på. Och det är bara ren ”transport” till och från jobb. Men nu, efter ett par sega rundor, behöver jag en dags vila från cyklingen. Minst. Låren är trötta och när jag går upp för trappan för att lägga mig känner jag att dem inte återhämtat sig som man kunde önska.
Hörde på jobbet att gymkorten var relativt billiga nu. 30% jobb-rabatt och friskvårdsbidrag från arbetsgivaren innebär att det blir dryga hundralappen jag själv får lägga. Det känns faktiskt rätt ok! Förra gången jag svor på att jag inte skulle skaffa ett gymkort var när jag hade ett med inkluderad cirkeltträning och sol. De uttnyttjades i stort sätt aldrig men kostade dessvärre mycket pengar.
Två veckor kvar till min tjugofemårsfest. Gästlistan består av skönt folk, bara killar. Det är inte spikat exakt vilka som verkligen dyker upp. Några spelar fotboll och kommer om de ”råkar” bli avstängda. Ett helt lag får flytta på sin match för att två skippar matchen till förmån för min lilla bjudning. ”Micke på momangen” chartrar ett EGET plan hem från Spanien-semestern där han just då har det gott med familjen.
Redan på fredagen bjuder jag in till förfest. Pingis och öl står på programmet och det är väl mest för de som rest från Kalmar/Öland som ska få leka av sig lite inför lördag. Sånt brukar behövas! På lördag, strax efter lunch drar fotbollsturneringen igång. Tremannalag i turnering om fem-sex lag på liten plan med filtmatta, sarg och försänkta mål i väggarna.
Under dagen och kvällen kommer det hållas fyra tävlingar totalt där poängen tas med från alla tävlingar och vinnaren får ett finfint pris.
Never ending story…
Det är ju helvete att man aldrig blir nöjd! Igår natt, när jag inte kunde somna, låg jag och tänkte på om jag inte skulle måla om köksluckorna igen. Det blev ju ungefär så jag tänkte men den vita färgen blev lite flammig och furun lyste igenom. Så idag köpte jag en burk antikvit färg och har redan målat hälften av alla luckor. Det går betydligt fortare för de är ju redan grundmålade. Och av de lilla jag sett är jag helnöjd, alltså inte som förra gången utan just helnöjd.
Och när jag ändå var ute och spenderade pengar idag så tog jag en sväng på bokmässan. Jag fick tag i det jag ville, nämligen Per Morberg’s kokbok, Keppler’s Hypnotisören och ett gäng barnböcker. Totalt gick böckerna på över femhundra och det täcker alltså min årskvot av bokinköp.
Hockeyn var ju en jävla besvikelse. Tvingade mig upp i mörkret, åt i och för sig en magisk frukost, och parkerade mig i soffan. Men rätt snabbt gick det käpprätt åt skogen och vi tvingades jobba i underläge nästan hela matchen. Jag trodde ändå att vi skulle greja det för i sista perioden kändes det som vi malde sönder slovakerna och trodde vi skulle få in en kvitteringspuck. Nu blev det inte så och till nästa OS är förhoppningsvis J-O intresserad.
Ombesiktning av bilen i morgon bitti, klockan åtta. Helt fantastiskt!
Bilder på det nya gamla
Vi börjar så smått bli färdiga med våra projekt här hemma nu. Håller på att avsluta det sista just nu, målar en brun hatthylla till vit. Och när nu allt är klart och jag tagit lite bilder så tänkte jag visa resultatet. Och denna gången vill jag ha massa kommentarer, det var för jävla dåligt sist!!!
Och glöm inte att kolla på denna länken för att se skillnaden. Säg vad ni tycker, det kan bli intressant. Klicka på bilderna för större format.
Skänken
Vardagsrummet
Under trappan
Vardagsrummet
Bordet igen
Bordet
Den nya bänken från IKEA som snabbt målades om till slarvigt vit.
Den lille guden
Målade ljushålaren vit.
Min underbara son, Jonathan.
Vilar sig på soffan
Hallen på övervåningen
Vårt sovrum
Gästrummet
Jonathans rum
Konstverk
Jonathans rum
Vi körde rakt ner i diket!
Precis avslutat ett avsnitt Fotbollskanalen Europa och försöker förstå tjusningen med Super Bowl. Meningslös sport med fler avbrott än hockey.
Helgen har varit suverän. Som jag skrivit om tidigare har vi letat möbler på blocket och på second hand och idag åkte vi och hämtade två objekt som vi hittade. Vi fick låna Alexandras pappas lastbil och åkte ut till Lindome där vi hämtade ett av de snyggaste soffbord jag skådat! Ett kistbord i mörkt träslag med tvådelat lock. Helt vansinnigt. Killen som sålde det hade gett fyra tusen spänn för det när han köpte det för ett par år sedan och igår när Alexandra kollade blocket hittade hon alltså detta, för åttahundra. Vi ringde först och fick alltså första tjing på det. Efter vi lastat upp bordet på flaket lyckades vi köra ner i ett litet dike, kanske trettio centimeter djupt som låg gömt under en snöhög. Jag backade ut från säljarens trädgård, in på en smal bygata och sen var det godnatt. Hjulen fick inget fäste och jag blockerade hela vägen. Direkt kom det folk i bilar från båda håll men jag satt fast och det var bara för bilisterna att vända hem igen. Men en kille stannade, försökte hjälpa till och när det inte gick ringde han på två kompisar som kom med bogseringslina och bil modell större. Halva byn som stod i kö hjälpte till att putta bakom medan jag svängde och killarna drog med bilen framför. Till slut kom jag loss och jag ger ”Dagens ros” åt den trevlige killen som verkligen hjälpte oss!
På väg tillbaka stannade vi till i Balltorp där vi hade hittat en snygg köpmannadisk. Trehundrafemtio spänn fattigare, men en potentiell möbel rikare åkte vi hemåt för att börja måla dem. Liksom kistan, tv-bänken som vi köpte ny igår och ljushållaren på väggen, målade vi dem med med vit grundfärg, en strykning för den lite slitna och gamla looken. Hela hemmet fullt av möbler just nu så vet ni någon som behöver ett vitt soffbord eller en mörk tv-bänk för billig peng, lämna en kommentar.
Kul att kolla tillbaka på de bilderna. Inte nånting är sig likt. Om ett par dagar kommer jag att lägga upp bilder på allt det nya så ska ni få se skillnaden. Otroligt!
Mitt lilla projekt
Har helt fastnat i second hand-prylen och letar ”nya” objekt varenda dag på Blocket och till min förtjusning sitter även Alexandra och letar och utbrister ”ååååh!” och ”den hade varit perfekt” var och varannan stund.
Jag och ”Mannen med manen” var på Emmaus för stilla mitt behov och jag hittade exakt vad jag sökte – en kista! Från början såg den inte mycket ut för världen men efter ett par drag med penseln så blev den precis så jag hade tänkt. Så nyss åkte ”Världsmästaren”s säng ut (han sover ändå alltid i vår säng men vi ska försöka att lägga honom i sitt eget rum nu) och in kom alltså kistan. Slänger upp bilder så ni får se hur det blev. Jag är i allafall nöjd.
J-O mot Premier League
Igår gick jag ut i strejk efter att temperaturen krypit över nollan och snön börjat smälta. Ute-strejk skulle man kanske kunna kalla det. Men i morse när jag och Jonathan till slut orkade resa oss ur sängen så såg vi, eller i allafall jag, att det fan blivit lite kallare igen och då var det bara att ge efter Jonathans böner om ”klicccchhhhhhhka” som han brukar benämna pulkan. Tyvärr var det inte direkt pudersnö utan ett lager luft mellan två snölager och dessutom var det isigt vilket gjorde pulkaåkningen mindre bra. Men Jonathan var nöjd med vår en och en halvtimmes utelek och det är det viktiga.
Alla med Spotify borde Spotiseek. En sida där du skriver in namnet på en artist och får sedan en hel playlist med låtar och artister du bör gilla. Funkar hyggligt och är perfekt när man har idétorka. Testa!
Var i tisdags nere i Kalmar med svåger Freddy. Han skulle tatuera sig hos syrrans kille (som är en jävligt duktig tatuerare). Jag passade på att åka med som resesällskap samtidigt som jag fick chansen att träffa Alexandra, Neville, Alec och mamma. Det var riktigt kul att träffa dem alla igen och Neville hade blivit så stor och söt. Han gillade att hänga lite med sin morbror och jag med honom. Nackdelen med sådana här resor är väl att man inte alltid äter enligt konstens alla regler. Eller vad sägs om: Frukost på McD, Kebabtallrik när vi kom fram. Fika någon timme senare med semla och latte. Innan vi kom hem hade jag dessutom hunnit med ett depåstopp på Pizzeria Italia. Där beställde jag en hutlöst dyr Christos Special. Det är definitivt den godaste pizzan som finns.
I morgon ska vi eventuellt till Lek och Buslandet. Nu när Jonathan på något mystiskt sätt fyllt ett år, kostar det hundratjugofem spänn. Jag ser det som en bra investering inför framtiden. Han har kul, utvecklar sin motorik och eventuellt sitt bollsinne. På längre sikt är det Premier League och landslaget som gäller. Men det är på sikt, men i morgon ska han bara leka och bli trött lagom till svärföräldrarna kommer hit och passar J-O. Jag och Alexandra ska nämligen ut och spela bowling och äta på Bamboo tillsammans med en massa roligt folk. Kommer förhoppningsvis bli en perfekt kväll. Det var länge sedan vi var ute ihop, jag och Alexandra.
Fick nyheter via min ”kanal” på jobbet. Nyheter som på sätt och vis gör jobbet mycket roligare. Men löften om ditten och datten är som bortblåst och alla är tillbaka på noll.
Rolöf kom förbi på Carbonara-gratäng och kaffe-kaka. Eller, det var inte därför han kom hit, det var för pingisen. Det spelades ärligt ingen vidare pingis från någon av oss men det var däremot jävligt kul, det viktigaste! Ringde sedan ”Chefen” som kom ner och i början lekte jag med honom tills jag insåg att han bestämmer min lön hädanefter och då blev det läggmatch från min sida.
Hur går det för er med Twitter egentligen? Skaffa, adda, tweeta!
I köpatagen
Tyvärr börjar helgen lida mot sitt slut. Redan. Helgen går alltid så jäkla fort när vi är ihop, familjen. Men det är synd och klaga när man haft en toppenhelg med de älskade.
Idag tänkte vi gå till det lokala badhuset men möttes av en lapp på dörren som förklarade att barnbassängen är stängd till Mars p.g.a. ombyggnad. Vi bestämde oss då för att åka till Åbybadet istället. Det var andra gången som Jonathan skulle få bada i en simhall(den första gick tydligen inget vidare då de i stort sett fick vända i dörren) och det var lite av en chansning att åka dit. Men Jonathan gillade det och hade riktigt kul även om de första fem minuterna var lite ”kritiska” där man fick underhålla med vattenrutschkanan till han blev ”van” vid vattnet. Efter nån kvart hittade vi in i barnavdelningen som var perfekt för barn och det fanns till och med en liten ”djungel-lagun” som Jonathan röjde runt i tills jag drog med honom upp i de stora vattenrutschkanorna. Vi avslutade efter någon timme i varmbassängen och det var otroligt skönt. Hela besöket flöt på bra och det är jag otroligt tacksam för då det var en ny situation för oss alla som kunde slutat som en jobbig och stressande upplevelse för min lille son.
I motsatts till många andra på Facebook, så gillar jag Johan Falk-filmerna. Det gör säkert mycket att den är inspelad i Göteborg och man varit på många platser och får på så vis en annan relation till filmen än om den varit inspelad i Sthlm. Däremot är väl Jakob Eklund rätt enformig va? Har han bara ett tonläge?
På tisdag åker jag med Alexandra’s bror Freddy ner till Kalmar. Han ska tatuera sig hos min systers duktige man och jag åker med ner som resesällskap/guide/snålåkare och passar på att träffa mamma, syster, kanske pappa med familj och eventuellt någon vän. Och en del tid kommer tillbringas i studion med Freddy och Alec, behöver lite inspiration till vad som någon gång ska bli mitt nästa projekt.
Jonathan kan förresten säga bajs efter att vi, pedagogiskt nog, läst en bok om blöjor och bajs. Han utbrister då och då en strid ström av ”bajsch” och även ”majsch”. Ibland lägger han till pap- eller mam- innan och då blir det ”pap-ajsch” och ”mam-ajsch”. Vad menar han med de?
Har tusen idéer vad som ska köpas för lönen och det mesta, förutom Alexandras klädfunderingar, går i inredningens tecken. En ”ny ”skänk/skåp till vardagsrummet och en gammal kista till sovrummet. Vi är helt insnöade på Shabby chic-stilen och kollar på begagnade gamla skåp som vi ska måla om och nöta av färg för att få den slitna looken. Kommer bli riktigt snyggt.
Våran tisdags-tradition med pingis är redan bruten. Är på resande fot på tisdag och vi fick således ändra dagen till i morgon och en tradition är väl inte en tradition om den inte inträffat minst fyra veckor i rad?
Man är inte kung här hemma!
Hierarkin är tydlig här hemma: Alexandra dricker lyx-Cola, jag Ful-Cola.
Morgonstund har kaffe i mun
Skulle gå upp vid sju för att lyssna på lite musik och dricka kaffe i lugn och ro. Jag behöver det då och då, det gör gott i själen. Och musiken för tillfället handlar mycket om Kent. Har fastnat i Kent-träsket fullständigt. Jag vet inte varför de fastnade nu, för jag var otroligt less på dem för bara ett par år sedan men tiderna förändras. Och kaffet är godast nu och vid frukost. Och vid fikat och med vänner och med…
Har utvecklingssamtal direkt när jag kommer till jobbet idag. Hoppas på ett bra samtal. Förra gången var chefen relativt ny och man vågade kanske inte säga precis så man tyckte och tänkte men jag har ”en bok med konstruktiv kritik att framföra idag”. Inte riktigt så men likväl som hon säger vad jag behöver bli bättre på så finns det en punkt på dokumentet där jag som anställd ska berätta vad vi tycker och det är alltså det jag ska göra idag.
Hösten är verkligen här och influensan jagar än varje gång man öppnar dörren och går till jobbet. Just nu har jag ingen aning om det blir vaccin mot svininfluensan eller inte. Förra året tog jag ”det vanliga vaccinet” men vet inte om jag vill ta något nu? Har inte hört några rekommendationer på länge men för ett par månader sedan sades det att vaccinet stressats fram, att det är för många biverkningar och att man inte undersökt riskerna ordentligt. Så hur ska man göra?
Soffan blev igår ett av blockets mest nerringda objekt genom alla tider! Alexandra la ut den till kompis och REA-pris och fick mejlkorgen fylld samtidigt som mobilen laddade ur på grund av den stora anstormningen. Jag är säker på att hennes telefon måste ringt mer än Bojan Djordjic’s igår. Och han vann ändå SM-guld häromdagen. Hursomhelst så ska vi alltså byta ut den übersköna divansoffan mot en tre-sitts-variant med en fåtölj bredvid. Det blir bra det med.
Sofflös?
Idag, en dag efter AIK’s guld, känner jag inte så mycket. Trodde att ”ogillandet” mot AIK skulle dominera mina tankar men ack, de gör de inte. Hade däremot varit Kalmar som förlorat hade jag definitivt inte gillat det. För, som Henrik Rydström sa, utslaget på en säsong gör dem det bäst. De gjorde inte flest mål men de höll tätt bakåt, sexton nollor talar om ett bra försvar. Matchen hade det mesta. Känslan och nerven var fantastisk även om det var tråkigt att IFK tröttnade på AIK’s maskande i slutet och sparkade och sköt på allt och alla. Men jag förstår, besvikelsen måste vara förjävlig i den stunden efter att ha lånat bucklan halva matchen. Och självklart är det sorgligt hur supportrarna agerar. AIK’s som kastar flaskor mot pappa Hysén med dotter och IFK’s fans som kastar mynt på sköne Mutumba. Hur jävla dåraktigt är det inte att tatuera in ”AIK GULD 2LAX9″ över bröstet två dagar innan finalen? Och hur kände han i paus. Intervjun med honom är fantastisk när han berättar om att han kollade sms:en i halvtid och såg sina kompisars sms som sa att han var sämst. Uppryckningen efter paus kanske var därav?
Alexandra hängde på min blocket-våg och slängde ut soffan för REA-pris. Förmodligen sitter vi på golvet ikväll med för lite pengar för att köpa en ny. Sånt är livet – jag skulle aldrig visat IKEA-mejlet jag fick igår med soff-erbjudanden!
Om maten
Gårdagen blev inte helt som planerad. Eller inte alls faktiskt. Jag hade bokat bord via mejl inne på Heaven 23´s hemsida och på något underligt sätt blev vi inbokade på Incontro. Konstigt att hon som bokade in mig inte frågade på vilken av deras restauranger jag ville äta?! Hursomhelst, det gick inte boka om och vi tänkte ju att vi kunde äta räkmackan därnere istället. Väl där ångrade vi oss och tog istället en ”umgås-meny” med italienska läckerheter. Alexandra tycke vi gjorde ett klipp, maten var ju faktiskt billigare än räkmackan som kostade 235:-. Det roliga var att Alexandra trodde att våran mat kostade 435:- tillsammans. Jag förstod läget men ville inte verka snål och tyckte att hon skulle få äta det hon ville ha, oavsett pris. När jag berättade det så fick hon panik och sa: ”jag äter inte mat för så mycket pengar”.
Maten var i alla fall utsökt och för en gångs skull blev jag ordentligt mätt. När rätt fyra av fem kom in så vrålade Alexandra att hon inte klarar mer, att hon ville gå. Men vi hade en underbar kväll med finfin mat och cocktails uppe på tjugotreans våning.
