Fest
Ligger i sängen och lyssnar på smattrande regn på plåttak och inser att det snart bara är en vecka kvar till min tjugofemårsdag. Jag har ingen aning om vad jag önskar mig, jag har försökt att komma på något, men tankarna vandrar mot det vanliga; kläder, parfym eller en middag på tu man hand med Alexandra. Något som tyvärr inte blir av lika ofta längre.
Har cyklat rätt mycket denna månaden, ligger nog på en tolv-tretton mil skulle jag tippa på. Och det är bara ren ”transport” till och från jobb. Men nu, efter ett par sega rundor, behöver jag en dags vila från cyklingen. Minst. Låren är trötta och när jag går upp för trappan för att lägga mig känner jag att dem inte återhämtat sig som man kunde önska.
Hörde på jobbet att gymkorten var relativt billiga nu. 30% jobb-rabatt och friskvårdsbidrag från arbetsgivaren innebär att det blir dryga hundralappen jag själv får lägga. Det känns faktiskt rätt ok! Förra gången jag svor på att jag inte skulle skaffa ett gymkort var när jag hade ett med inkluderad cirkeltträning och sol. De uttnyttjades i stort sätt aldrig men kostade dessvärre mycket pengar.
Två veckor kvar till min tjugofemårsfest. Gästlistan består av skönt folk, bara killar. Det är inte spikat exakt vilka som verkligen dyker upp. Några spelar fotboll och kommer om de ”råkar” bli avstängda. Ett helt lag får flytta på sin match för att två skippar matchen till förmån för min lilla bjudning. ”Micke på momangen” chartrar ett EGET plan hem från Spanien-semestern där han just då har det gott med familjen.
Redan på fredagen bjuder jag in till förfest. Pingis och öl står på programmet och det är väl mest för de som rest från Kalmar/Öland som ska få leka av sig lite inför lördag. Sånt brukar behövas! På lördag, strax efter lunch drar fotbollsturneringen igång. Tremannalag i turnering om fem-sex lag på liten plan med filtmatta, sarg och försänkta mål i väggarna.
Under dagen och kvällen kommer det hållas fyra tävlingar totalt där poängen tas med från alla tävlingar och vinnaren får ett finfint pris.
Redan 11:e mars
Nu känns det verkligen som tiden rinner ut för mig. Sista veckan innan inskolningen som varar i två veckor. Sen tillbaka till jobbet igen! Snart har alltså tre månader gått och räknar man det i semester hade jag haft semester för tre år nu. Nä, det känns ärligt talat tungt. Men jag njuter verkligen av mina sista lediga dagar med Jonathan. Varje gång vi sitter och leker på golvet, när vi kollar tv ihop och när vi ska sova så kramar jag om vår lille son och tänker hur fantastiskt lyckligt lottad jag är!
För att förbereda mig mentalt men mest för att egentligen dricka lite kaffe och hämta schemat så ska jag förbi en runda på jobbet i morgon. Trots allt är det faktiskt rätt kul att träffa sina kollegor och ibland saknar man ”tugget”. För det mesta har jag och Jonathan hittat på saker själva och för det mesta har det blivit att vi varit hemma, mycket på grund av vädret, och efter rätt många dagar inomhus utan att träffa människor så kan det bli lite långtråkigt ibland. Jag tycker själv jag är väldigt social och har har ett behov av att träffa folk och snacka av mig lite och därför ska det bli okej att börja jobba igen. Men hade det funnits mycket dagar kvar att ta ut så hade jag mer än gärna tagit ut en dag i veckan under en längre tid.
United var rätt överlägsna Milan idag. Rooney är i en hysterisk form och jag tror inte någon i världen är bättre just nu!
Det kom ett brev…
* DAGENS BILD
Det kan vara vilken bild som helst…ditt fotbollslag, en tidningsrubrik, en skön naturbild, en bild på en undulat som påminnner om Abgar Barsom, på dig själv, idolbild, musmatta med Magnus Wislander, smygtaget från Café Opera, en seriös och snygg bild eller närbild på Majstorovics vader…allting fungerar så länge du bifogar en kortare bildtext.
Om jag gillar bilden så publicerar jag den på bloggen som Dagens Bild (skicka gärna många bilder, de läggs på lager och kan publiceras när som helst framöver).
Bilden eller bilderna mejlar du till ekwall@tv4.se. Märk mejlet DB samt rubrikord, exempelvis “DB EM i Portugal”.
Varje gång du får en bild publicerad skickar jag en svår penna - limited edition - och när du fått bild publicerad fem gånger under ett år så får du en Ekwall vs Lundh-resväska från Cavalet.
—
Svår? En grön i plast!
Exklusiv tävling för mina läsare!
Första lyssningen betyder sällan något
Alexandra och Jonathan gick nyss och la sig och jag sitter framför det ”berömda” fönstret och lyssnar på Joel Alme’s senaste skiva – min första lyssning. Första lyssningarna betyder sällan någonting. Eventuellt sätter sig en, max två, låtar och de andra knuffas ut i periferien och märks inte av förrän lång tid senare. Men hittills låter det bra – bekant och stämningsfullt. Tänk om ändå Joel Alme vore Kalmarit och skrivit låten till Kalmar FF istället för till IFK Göteborg. Och på tal om fotbollslåtar har ett Kalmar-band släppt sin KFF-låt. En hymn istället för en upptempolåt funkade bra i Göteborg men detta var i mitt tycke inget vidare. Tummen ner!
Min vän och kollega har börjat blogga. Länk finnes till höger eller klicka här.
Livet som pappaledig flyter annars på rätt bra. Dagarna går rätt snabbt, det finns så mycket som behöver göras här hemma men det viktigaste är att jag och Jonathan verkligen får lära känna varandra och att han får ha lite kul. Och visst, det hade inte skadat med fler vänner i samma situation, men jag ska absolut inte klaga. Och i morgon börjar handbolls-EM och snart även vinter-OS. Perfekt!
Funderar på att hälsa på en runda på jobbet någon dag. Inte på något sätt för att jag saknar jobbet men det kan vara trevligt att ta en kaffe med ett par kollegor.
I morgon är det återigen dags för pingis. Hittills har jag varit gräsligt dålig men jag känner att man blir lite, lite bättre för varje gång. Och får man in det på veckobasis så ska det nog bli bra framöver.
Är klistrad inför varje avsnitt av Paradise Hotel. Kul när Kalmar-bekantingen Fredrik kom in i huset. Men det har varit lite för lugnt i huset ett tag nu, hoppas på bättring i morgon.
Och ett annat program som jag gillar är ”Stjärnorna på slottet”. Senaste programmet med Kjell Bergqvist var bra, han är en jävligt skön person som gör lite vad fan han vill ibland med glimten i ögat, ibland mer nävarna höjda. Likaså avsnittet där Björn Ranelid berättade sina historier. Bra tv helt enkelt!
Snart skiner Allsvenskan
Precis hemkommen från jobbet, satt jag och läste reklamen som låg på bordet samtidigt som jag matade Jonathan. Bläddrade i ett nummer av tidningen Allum, vilken är en ren reklamtidning med erbjudanden från butiker i Partille. Såg en annons om att man kunde byta in ett Nintendo DS med fyra spel mot ett Xbox360 med tillbehör och priset skulle bli ynka tvåhundranittionio kronor. Trodde först inte på det, för jag har ju ett gammalt DS som ligger och skräpar i en kartong, så jag ringer upp och kollar. De säger att det stämmer så jag samlar ihop spelen och åker ut i snöovädret, till Partille, för att inhandla mitt andra Xbox. Idioti, säger kanske ni?! Ja, eventuellt säger jag men försvarar mig med att garantin är slut på min gamla samtidigt som om DS:et har legat undanstoppad i en låda sedan två och ett halvt år. Ett klipp med andra ord!
När jag gjorde min frukost precis så hörde jag Joel Alme’s fantastiska låt Snart skiner Poseidon. Den låten är så bra att jag får gåshud varje gång jag hör den, speciellt efter i somras när jag hörde den på plats på Gamla Ullevi när Blåvitt spelade mot Kalmar. Och nu, efter jag hörde den, börjar jag längta efter Allsvenskan 2010.
En liten resumé
En rätt så fullmatad helg är snart över och förbi. Först en snabbvisit hos syster med familj. Vi umgicks, spelade wii, blev bjuden på rätt svår whisky – men vad vet jag om whisky? Hur som så var det jävligt trevligt om än lite kort besök men riktigt kul att träffa lille Neville igen, för det var så länge sedan och han hade blivit så stor och duktig. Först så blev han lite rädd när jag höll honom men senare skrattade han när vi lekte och han var fantastisk!
Lördagen började fint med Wittens stora hotellfrukost. Det fanns det mesta och jag skämdes inte en sekund när jag fyllde brickan till bristningsgränsen. Efter det åkte vi mot hela resans stora mål; Superstar. Orkar inte skriva mer om det, det mesta finns i Twitter-spalten bredvid.
När tävlingen var avklarad bastade vi ett tag och sen spelades det poker, dracks öl, kollades fotboll och Zlatan, och all ölen tog ut sin rätt, rätt jobbig huvudvärk och det fick mig att kapitulera tidigt. Jag gick i däck rätt tidigt på soffan, runt klockan ett, och jag vaknade vid halv fem och undrade vart alla var?
Idag ett par stycken av det tappra gänget från igår och spelade fotboll. Det var träning med det gamla laget och även om inte konditionen och tajmingen satt precis som den skulle så kändes det bra. Gamla gubbar och otränade vet hur viktigt det är att spela enkelt, ett tillslag och ny position. Låt bollen göra jobbet. Blixtrade till med ett par Xavi-framspelningar, hade ett par luriga skott men inte mycket mer. En svag sexa av tio möjliga!
Nu sitter jag alltså på tåget hem igen. Var riktigt vass med armbågarna när jag stal platsen bredvid bistron på tåget. Jag vill ha nära till kaffet och nu är det inom räckhåll. Ska bli skönt att komma tillbaka till Alexandra och Jonathan igen. Jag saknar dem för mycket för att vara iväg länge. Och jag fick en fråga om vad jag saknar mest i Göteborg. Jag funderade ett tag och kom fram till att det enda jag verkligen saknar är familj, vänner och fotbollen. Annars trivs jag förträffligt i Göteborg. Kalmar och Öland semestrar jag gärna till och det är staden i mitt hjärta men just nu har jag inget sug av att flytta tillbaka. Kanske senare.
Paus-underhållning – straffpingis
Rundpingis och åker du ut får alla motståndare smasha på bar rygg!
Väntan i natten
Sitter vaken ensam. Väntar på att diskmaskinen ska bli färdig och jag gör det i sällskap av väldigt blandad musik och facebook. Båda två är utmärkta tidsätare och hade det inte varit för morgondagen hade jag kunnat lyssna hela natten.
Gårdagen var bra. Ekwall bjöd in till en enklare tillställning med välkomst-champagne, där hans serie ”Ekwallified” från Kyboe visades upp. Hittade en riktigt svår, stor och divig klocka men Ge-kås-resan dödade alla planer på klockköp. Ångrade mig ett par gånger idag men jag klarar mig utan. Efter det gick vi, jag, ”Rölök”, ”Mannen med manen” och ”Greken” vidare till Bryggeriet där vi avnjöt en enklare (men jävligt god!) Filet mignon. Vi drack öl, ljög och kluckade av skratt. En perfekt avslutning på en trevlig kväll – sånt skall göras oftare!
Det är rätt sjukt att det finns företag som gärna betalar sina anställda oxfile-luncher och oxfile till middag en hel vecka men när någon annan tar en macka och en påse nötter på tåget så smäller dem dom hårt på fingrarna – för nötter är inte mat, det är snacks! Herregud!!!
En månad kvar till jag stämplar ut från jobbet i tre månader. Jag och Jonathan ska leva rövare och bli dem bästa av vänner. Det blir en annan sak att umgås varje dag, hela dagarna mot att träffas ett par timmar innan och efter jobbet. Synd bara att man blir en aning begränsad av vädret. Det finns tusen saker man kan göra ändå, men det är inte direkt sommar och sol! Börjar också känna av pressen att jag ”måste” leverera som min fantastiska fru gjort. Mat på bordet, städat, diskat och tvättat. Hon har skött allt sådant med en sådan elegans att jag alltid dansar i skuggan av henne. Och jag måste få passa på att berömma henne! Älskling, Du är så otrolig, tack för att du är du och att jag har dig!
Jag läste en intervju i tidningen Lifestyle där Ashton Kutcher pratade om äktenskap och menade att man inte är färdig för att man gift sig, tvärtom! Han jämförde bröllopet med en lyckad anställningsintervju och sade klokt att: ”…Målet med giftermålet måste vara allt arbete som kommer efter den där speciella dagen, att det borde vara en målsättning istället, då skulle folk må mycket bättre. Om man får ett nytt jobb, man blir anställd och sen kommer dit och inte gör något, då skulle man nog få sparken rätt snabbt. Jag tror att folk tror att jobbet är klart bara man blir gift. Egentligen har man precis blivit anställd.”.
Jag förstår precis vad han menar och jag känner pressen.
Jag har säkert skrivit om det både en och två gånger, jag orkar inte kolla efter. Men nu är det äntligen klart, klubbat och bestämt. På fullaste allvar. Ingen ”Gunnar” som kan jävlas och överklaga och överklaga och överklaga och överklaga. Nu kör vi, Kalmar FF får nu en modern arena med plats för nära tolvtusen åskådare. Mer om det här.
Dagens lärdom: En ”avslagen” påse nötter blir ibland per automatik tjugo kronor dyrare än en jobb-betald oxfilé.
Kaffemorgon framför det ”berömda” höstfönstret
Egentligen är det galenskap men ändå inte. Dygnets timmar räcker inte alltid till och då är det nästan motiverat att ställa klockan på sex för att dricka kaffe och lyssna på musik – jag sa nästan.
Alexandra, min fantastiska fru, drog upp lådan med julpynt igår. Det var gardiner(kardiner i Linköping), ljusstakar, julstjärnor och massa annat. Jag hjälpte henne med en del och efter någon timmes jobb såg det helt plötsligt juligt ut härhemma trots att det nästan är en månad kvar till julafton. Och jag funderade hur det hade varit om inte Alexandra hade kickat igång med pyntet. Förmodligen hade jag stått där, dan-före-dan, och tänkt att: NU är det nog dags, vart finns grejerna? Tur att jag har dig!
Våra vänner budar på ett radhus mittemot. MITTEMOT! Riktigt kul om de skulle få den, jag håller verkligen tummarna!
Ekwall bjuder in på någon typ av happening nästa vecka. Sniken som jag är så kom jag över ett par friplåtar som även berättigade något i drickaväg. Jag tar med mig min underhuggare, ”Mannen med manen”, som var salig i tonen när han fick veta att han fick en av de två eftertraktade inbjudningarna. Han började stamma och frågade om det inte var kostymläge? ”Det är det va? Kavaj i alla fall, minst? Eller?”.
Vi drog ihop en fotbollshistoria på jobbet för ett par veckor sedan i ”en hall i en skog”. Tanken var att vi skulle hyra den av kommunen och prisuppgiften jag fick var att den skulle kosta hundra spänn i timmen men när jag kollade upp det igår var priset tydligen över tvåhundrafemtio! Rena rånet! Det är dyrt att vara ”privatperson”, föreningar kom billigare undan, en bit under hundralappen. Så tanken gick att bilda en förening. I ungefär två minuter! Det skulle ordnas med styrelse och revisor. Stadgar var ett måste och det skulle hållas årsmöten och annat viktigt och tidskrävande. Så nu står vi utan hall och kan inte spela fotboll till vi hittat något bättre. Hade varit schysst om jobbet gick in och sponsrade med ett par kronor. Som friskvårdsbidrag, fast det är tydligen bara till gym och sim. Fotboll och kampsport berättigar inte till några pengar vilket kan ses som ett mysterium.
Lite om ditten och datten!
Vaknade för en timme sedan av att Jonathan var vrålhungrig. Han grät en stund till han fick flaskan till munnen och då sa det PANG. Lattesuget blev för stort! Klockan sex på morgonen knäppte jag skjortan och gick ner för ett par minuter av äkta hantverk! Två nespresso-kapslar, några av de sista få goda – och då är jag inne och nallar på mina ”demoex” som ligger i visningslådan, ungefär som en Alladin-ask. Hänger ni med? Hursomhelst, latten smakade helt förträffligt, det var som från vilken fyrtiotvåkronors-latte som helst och jag avnjöt den framför höstfönstret med ett avsnitt av Fotbollskanalen Europa – en helt fantastisk kombination av det bästa av två världar. Fotboll och kaffe, inte som fotboll och bärs utan bättre. I alla fall klockan sex på morgonen.
Mötesbögeri, möte för sakens skull, på jobbet idag för de som inte gick förra veckan. Jag ”råkar” nog halka in någon halvtimme tidigare idag, inte alls för att ta del av smörgåsbordet där mängder av gott pålägg, goda juicer och kaffe serveras utan mest för att jag vill vara redo.
När jag satt och kollade igenom kort i iPhoto fanns det mycket som berörde. Från förra hösten. Jonathans födelse, förlossningen och hemkomsten. Hur spännande och nytt det var – man visste ingenting av vad som väntade, man kunde bara gissa. Och sedan guldmatchen, (Läs den) den när Kalmar FF för första gången på nästan hundra år säkrade guldet i Allsvenskan. När vi rusade in på planen och dansade av glädje med de andra fansen och våra gudar – de röda bröderna med en krabbig Henrik Rydström i fören. Vilka fantastiska minnen, denna hösten har inte varit lika händelserik men ändock magisk. Jonathan gör våra liv så mycket mer värda. Livet kretsar kring helt andra saker nu, långt bort från festerna och Avenyn. Och när man går igenom denna ”förändring” och får perspektiv på saker och ting förstår man var som egentligen betyder något, vad som är oviktigt. Jag älskar min familj, både de här i Göteborg och i Kalmar!
Framstupa Coldplay-läge. Stämningsfullt i höstmörkret och en bra start på dagen. Musiken som man inte hinner med så mycket som man vill. Men jag passar på, som nu. Ensam på morgonen, då slipper jag störa resten av familjen när jag sitter med mina lurar och njuter. Eller när jag städar, då pluggar jag i lurarna och då är det inga problem, det är inte det minsta tråkigt för musiken tar övertaget och gör det till något kul.
Jul-schemat är vad det är, så har det alltid varit. Några får ett guld-schema, några inte. Några gör sig ett guld-schema med hjälp av ”lagliga” pappadagar och det är inte mig själv jag pratar om. Jag kunde gjort det, men gjorde det inte. Ångrar det på sätt och vis nu. Det är fult gjort mot de andra men i krig är allt tillåtet och när de som gnället nu får barn kommer de göra detsamma för att få en jul med de kära. Jag är ledig måndag, jobbar tisdag, onsdag och är ledig på julafton(som alla andra på jobbet) jobbar igen vid klockan åtta på juldagen och är inte ledig förrän på söndagen. Sen jobbar jag i stort sett varje dag till och MED nyårsafton. Tungt att inte kunna träffa mamma och syster under jul, men vi får ta det i efterhand. Efter nyår. För då jävlar är jag föräldrarledig!
Liten och skör
Vansinnig aktivitet och många klick på mitt ”Hemma-hos” inlägg. Dock inte en enda kommentar?!?
Efter däck-bytar-grejen stack vi hem till Alexandras mamma och pappa och firade fars dag där. Alla var där och vi åt fantastiskt god mat, kycklinggryta med ris. Min svärmor skämmer bort oss med sin talang i köket! Skönt att man kan få så fin mat nu när jag inte längre har nära till min egen mammas goda mat. Efteråt bjöds det på sju sorters kakor och finkaffe ur Moccamastern. Det var för övrigt därifrån jag fick inspirationen att köpa min bryggare. Jag var först inne på OBH Nordica’s King of coffee. Det var dock först när jag fick smaka kaffet ur deras bryggare som jag bestämde mig, en sån här får det bli, tänkte jag.
Sitter och inväntar Fotbollskanalen Europa nu. Finns mycket att se denna vecka, Toivonens fyra mål, Zlatans sjuka klack-pass till Pedro bland mycket annat. Dessvärre strular mina kanaler för tillfället och det är så typiskt. Murphy’s law – lite så.
Jonathan har blivit sjuk, det är hosta och rinnande snor. Är fruktansvärt livrädd för att det ska vara något allvarligt. Stackarn, helt hjälplös och utan en chans att göra något åt det. Så liten och och oskyldig men ändå så utsatt. Han tar i allt med sina små fingrar och stoppar leksaker och händerna i munnen hela tiden. Får undersöka om det finns bra hostmedicin i morgon.
Kör igång med en ny jobbvecka om ett par timmar. Det blir dock en dag innan en två-dagars ledighet igen. Man ska inte jobba för mycket, det kan aldrig vara bra.
Morgonstund har kaffe i mun
Skulle gå upp vid sju för att lyssna på lite musik och dricka kaffe i lugn och ro. Jag behöver det då och då, det gör gott i själen. Och musiken för tillfället handlar mycket om Kent. Har fastnat i Kent-träsket fullständigt. Jag vet inte varför de fastnade nu, för jag var otroligt less på dem för bara ett par år sedan men tiderna förändras. Och kaffet är godast nu och vid frukost. Och vid fikat och med vänner och med…
Har utvecklingssamtal direkt när jag kommer till jobbet idag. Hoppas på ett bra samtal. Förra gången var chefen relativt ny och man vågade kanske inte säga precis så man tyckte och tänkte men jag har ”en bok med konstruktiv kritik att framföra idag”. Inte riktigt så men likväl som hon säger vad jag behöver bli bättre på så finns det en punkt på dokumentet där jag som anställd ska berätta vad vi tycker och det är alltså det jag ska göra idag.
Hösten är verkligen här och influensan jagar än varje gång man öppnar dörren och går till jobbet. Just nu har jag ingen aning om det blir vaccin mot svininfluensan eller inte. Förra året tog jag ”det vanliga vaccinet” men vet inte om jag vill ta något nu? Har inte hört några rekommendationer på länge men för ett par månader sedan sades det att vaccinet stressats fram, att det är för många biverkningar och att man inte undersökt riskerna ordentligt. Så hur ska man göra?
Soffan blev igår ett av blockets mest nerringda objekt genom alla tider! Alexandra la ut den till kompis och REA-pris och fick mejlkorgen fylld samtidigt som mobilen laddade ur på grund av den stora anstormningen. Jag är säker på att hennes telefon måste ringt mer än Bojan Djordjic’s igår. Och han vann ändå SM-guld häromdagen. Hursomhelst så ska vi alltså byta ut den übersköna divansoffan mot en tre-sitts-variant med en fåtölj bredvid. Det blir bra det med.
Sofflös?
Idag, en dag efter AIK’s guld, känner jag inte så mycket. Trodde att ”ogillandet” mot AIK skulle dominera mina tankar men ack, de gör de inte. Hade däremot varit Kalmar som förlorat hade jag definitivt inte gillat det. För, som Henrik Rydström sa, utslaget på en säsong gör dem det bäst. De gjorde inte flest mål men de höll tätt bakåt, sexton nollor talar om ett bra försvar. Matchen hade det mesta. Känslan och nerven var fantastisk även om det var tråkigt att IFK tröttnade på AIK’s maskande i slutet och sparkade och sköt på allt och alla. Men jag förstår, besvikelsen måste vara förjävlig i den stunden efter att ha lånat bucklan halva matchen. Och självklart är det sorgligt hur supportrarna agerar. AIK’s som kastar flaskor mot pappa Hysén med dotter och IFK’s fans som kastar mynt på sköne Mutumba. Hur jävla dåraktigt är det inte att tatuera in ”AIK GULD 2LAX9″ över bröstet två dagar innan finalen? Och hur kände han i paus. Intervjun med honom är fantastisk när han berättar om att han kollade sms:en i halvtid och såg sina kompisars sms som sa att han var sämst. Uppryckningen efter paus kanske var därav?
Alexandra hängde på min blocket-våg och slängde ut soffan för REA-pris. Förmodligen sitter vi på golvet ikväll med för lite pengar för att köpa en ny. Sånt är livet – jag skulle aldrig visat IKEA-mejlet jag fick igår med soff-erbjudanden!
Frukost i fiendeland
Kvalitetstid på Condeco med familjen. Avnjuter en perfekt latte, en del av ”Hallelujah-frukosten”, samtidigt som jag kollar på alla AIK-fans som invaderar Gamleport. Det börjar bli nervöst, även för mig som egentligen inte håller på något av lagen. Men självklart tror jag och hoppas på att IFK tar hem det. Jag bor och verkar i staden och eftersom Alexandra höll på Kalmar förra året så hejar jag nu officiellt på ”Blåvitt” resten av säsongen! Tror det kommer bli en gris-match på mitten och jag tror Bojan kommer vara helvetisk idag. Tror det blir två-noll till slut efter mål av Stiller och Hysén.
Tung bakfylledag igår
Gårdagen på jobbet efter en ovanlig fylle-lördag var hemsk! Riktigt jobbig bakfylla, huvudet sprängdes varje gång jag rörde det och jag var tvungen att spy tre gånger innan jag åkte till jobbet klockan åtta. Men hellre att jobba bakis och tjäna dubbelt än att sova bort en av få lediga dagar. Och om sanningen ska fram så tog det ett par timmar innan man var ”klar” i huvudet och det dröjde till någon gång efter lunch innan jag var människa igen. Jobbet skötte jag dock självklart ”by the book”.
Ledig i morgon och då som alltid är det hektiskt. IKEA-frukost, två för tio spänn, hämta ut Xperian efter ännu en lagning och sen runt Rebecca för att bl.a. byta tillbaka bilbarnstol.
Vi kollade ”Blåvitt” idag och jag är imponerad! De hade samma flyt som Kalmar hade förra året, bollarna går in och räddningarna sitter. Kim Christensen’s räddning var helt fenomenal! Och Sigurdsson’s klack-räddning var lite genial som den var vågad, vilken annan spelare hade hoppat över bollen och sen klackat istället för att bara raka bort den direkt? När Kalmar spelat bort sig så viker jag mig och ”hejar” på IFK. Hoppas bara inte AIK vinner!
Nya PES ramlar nog ner i min brevlåda i morgon eller eventuellt på onsdag. Som vanligt har jag sett fram emot det, faktiskt sen flera månader tillbaka. Jag hoppas på mycket nyheter och framförallt att jag ska bemästra det mer än ”MMM”.
Till och med Alexandra är sugen på en iPhone och när vi festade i lördags och hon hade fått i sig ett par glas vin så frågade hin om vi inte kunde gå och köpa en till henne på tisdag. Dan efter hade hon tänkt igenom det och sa att hon inte behövde den, ”det var bara för spelens skull”. Jaja, det kommer snart klia i fingrarna igen!
Det händer i Linköping vol. 34
Sådär, äntligen en hemsk dag lagd till handlingarna. Mycket kan gå fel ibland och ibland blir det alltså som det blev idag. Saker slant ur min mun under lunchrasten och dessa saker fick större proportioner ju högre upp i arbetshierkin som mina ord blåste. Till slut var de högst upp och då slog de till som den värsta typen av missförstånd.
Och stämningen blev fan Inge bättre när en halv-chef, ur en mycket dålig synvinkel, trodde att ”Omslagspojken” missat medarbetaren som var precis bakom(1-2 meter bort) och skrek rakt ut;
”Akta, akta!!! Det där var ALLDELES för nära, vi vill ute ha några olyckor här, bla, bla, bla… Och om du vill ha ner något med truck får du fråga någon annan”.
Inget hände och inget var nära på att hända och efter dessa incidenter var halva arbetsdagen förstörd. Detta firade vi med finfin Club Sandwich, en halvliters Mariestad och Sveriges VM-kvalmatch.
Nu när han sover ligger jag och tänker på familjen, surfar i mobilen och lyssnar på musik. Jag peppar upp mig inför morgondagen, även den lär vara en 8-20 dag. Det sliter lite och tanken vi hade i början på veckan, att åka in till city och dricka öl en dag har förbytts mot recovery på hotellet. Det är guld värt!
Fem år till, minst!
Fan vad surt det känns så här minuter efter matchen! Nu är det minst fem fukkin” years till nästa VM. För jag tror inte det minsta på att vi tar den ”mikroskopiska chansen” som ändå finns och jag tror Zlatan nobbar landslaget och Lagerbäck lägger pärmen på hyllan. Men det sker nog inte förrän efter Albanien-matchen.
Nu; En Pava rödvin med Alexandra, vi ska bli så fulla vi kan på den.
Roligt anagram
Ifall någon inte förstod förra inlägget med Steven Gerrard och hans ”favoritmobil” så får ni kolla här. Jag tycker självklart det var en genial idé och jag stod och skrockade gott för mig själv när jag stod och larmade telefoner igår på jobbet.
Uttalandet från Rasmus Elm igår att ”Alkmaar är lite som Kalmar” är ju lite kul då det faktiskt är ett helt korrekt anagram. Kolla själva; Kalmaar, med korrekt uttal och allt.
Stängningsveckan är ”slut” på jobbet då jag idag alltså börjar redan halv åtta. Direkt efter ska jag möta upp familjen på backaplan för att kolla på Jonathans födelsedagspresent. Får passa på att smita in på MQ och se ifall det finns något att ha. Jag har ju ändå en bonuscheck på ett par hundra.
Nu; Gårdagens Ekwall vs. Lundh med Erik Hamrén.
